Hem

Lennart Renbjer


MHRF firar 50 år och mycket har hänt under den tid organisationen funnits och bevakat myndigheternas arbete, med målet att bevara det det rullande kulturarvet rullande. Lennart Renbjer, tidigare Rättschef på Näringsdepartementet, gjorde en betydelsefull utredning av entusiastfordon på 1990-talet. MHRF ställde några frågor till honom om hur han ser på den fordonshistoriska rörelsen idag.


Är det fordonshistoriska kulturarvet värt att bevara?


Naturligtvis.  Alla kulturarv är värda att bevara, det ligger i själva begreppet.  För 1900-talets fantastiska tekniska och ekonomiska utveckling och det moderna välfärdssamhällets framväxt spelade mobiliteten och fordonen en mycket betydande roll. Detta förhållande har i stor utsträckning satt sin prägel på hela samhället. Det fordonshistoriska kulturarvet är mot den bakgrunden särskilt intressant.

 


Vad betyder den fordonshistoriska rörelsen för dig och Sverige?


För mig liksom för hundratusentals andra svenskar är fordonshistoria i någon form ett socialt, avkopplande och lärande fritidsintresse. Verksamheten bidrar också i stor utsträckning till företagande och skapar många arbetstillfällen.

 


Hur ser du på MHRFs roll idag och i framtiden?


För att äldre fordon ska kunna bli till glädje för såväl deras ägare som för allmänheten måste fordonen kunna köras och visas upp i den vanliga vägtrafiken. Dagens trafiksystem är emellertid av säkerhets- och miljöskäl noga reglerat. För historiska fordon kan det krävas särbestämmelser och anpassningar av regelverket, liksom anpassningar från fordonsägarnas sida. Bl a mot den bakgrunden kräver verksamheten med historiska fordon en kunnig och kraftfull central intresseorganisation. En sådan är särskilt viktig i vårt land, där fordonshobby är så omfattande. Detta kommer sannolikt i än högre grad att gälla i framtiden. Även de regelgivande och övervakande myndigheterna uppskattar en professionell central organisation, som man kan föra en fruktbar dialog med.

 


Riksantikvarieämbetet föreslår i en rapport ett stärkt lagskydd för det rörliga kulturarvet genom en hänsynsregel i Kulturmiljölagen. Behövs en sådan?


I den bästa av världar skulle det inte finnas behov av den typen av regler, utan regelgivarna skulle alltid självmant väga in olika beaktansvärda intressen. I praktiken fungerar det inte alltid så och en regel som den föreslagna behövs därför. Detta löser emellertid inte alla problem för det rörliga kulturarvets bevarande. En hänsynsregel måste av naturliga skäl vara mycket allmänt hållen, och den kommer i vissa situationer ofelbart att komma i konflikt med andra regler, exempelvis regler som värnar säkerhet eller miljö. I slutändan måste en avvägning mellan olika intressen alltid ske, och en hänsynsregel garanterar då att intresset av att bevara det viktiga rörliga kulturarvet vägs in i beslutsprocessen.

 


Om du fick välja ett historiskt fordon, vilket skulle det bli och vad har du hemma i garaget?


I garaget finns för närvarande en MG 1100 -66, en Rover 2200 TC -75, en Saab 96 -75 och en Saab 900 Cab. -87. Lite nyare Saab och Ford står för mera vardagsbetonade transporter. Jag har aldrig varit så intresserad av alltför extrema och tekniskt komplicerade bilar. En öppen Austin Healey eller MG vore roligt att ha på Österlen om sommaren. En Saab Sport -65 eller -66 skulle också vara en höjdare (inte bara ljudmässigt).  

 

Malin Erlfeldt kanslichef MHRF

Kalendarium - Interna evenemang

Lennart Renbjer.
Foto: Monica Nielsen, Tillväxtverket

På mhrf.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?