Försäkrade pärlor

På bilderna syns MHRF:s vice förbundsordförande Per Peterssons fina Mercedes-Benz 300 Turbo Diesel från 1985.Bilderna togs i somras på Ronneby Nostalgia Festival, där bilen visades upp i MHRF:s monter. När bilen var ny såldes den till en taxiåkare, som använde den i tjänst under 7–8 år. Därefter behöll han bilen som privatbil. Per är idag bilens andra ägare. Original 14-tums fälgarna är ersatta med tidstypiska 15-tums Mercedes ”barock”-fälgar. Mercedes-Benz 300 Turbo Diesel är en verklig klassiker, känd för sin pålitlighet, komfort och starka motor.Den är utrustad med en 3,0-liters femcylindrig motor med turbo – en motor känd för sin uthållighet. Karossen är av den klassiska W123-modellen, med tidlös design, robust konstruktion och hög säkerhet för sin tid. Ett utmärkt exempel på Mercedes-Benz ingenjörskonst och kvalitet från 70- och 80-talet. Ägare: Per Petersson

Monarkfabriken i Varberg grundades 1908 av Birger Svensson och blev så småningom en av Sveriges största cykel- och mopedtillverkare. Under 1950- och 60-talen producerade de tusentals Monarpeder, som såldes både i Sverige och utomlands.

Dodge WC 63 är en amerikansk militärlastbil från 1943, byggd för att transportera både trupp och material. Med sexhjulsdrift, vinsch och plats för cirka 16 passagerare var den en viktig del av logistik och truppförflyttning under andra världskriget. Totalt levererades över 20 000 exemplar till det amerikanska försvaret mellan 1943 och 1945. Ägaren berättar: Informationen och historiken jag fått till mig är att bilen levererades till amerikanska försvaret, där den under andra världskriget bland annat tjänstgjorde i Afrika. Detta har bekräftats genom originalbeteckningar som tagits fram på fordonet. Efter kriget hamnade lastbilen i norska arméns ägo, där den fortsatte sin tjänstgöring. I början av 1990-talet såldes den på auktion och köptes då av en person i Sverige. Efter två långvariga ägare har den till slut hamnat hos mig. Tidigare ägare har bland annat visat upp lastbilen på regementsdagar och liknande föreningsevenemang. Även under min, hittills korta, tid som ägare har den hunnit delta i veteransammanhang – och fler tillfällen lär det bli! Man kan nog säga att inga större förändringar har gjorts sedan ursprungsutförandet, förutom slitdelar, renoverad motor och några lager färg genom åren. Ägare: Mikael Olsson Jämshög

Det kom in en 10-årskontroll för denna otroligt coola pärla, en Plymouth GTX Hemi från 1971. Ägaren har renoverat den själv mellan åren 1999-2001. Motorn är nyrenoverad och väntar på att bli återmonterad i bilen. Ägaren berättar: Köpte bilen i slutet av 90-talet. Jag gillar Mopar-muskelbilar och drömmen om att äga en äkta Hemi-bil var stor för mig.Kände på mig att priserna var på väg upp!Visste om att en Plymouth GTX var till salu och hade varit det en längre tid, vilket förvånade mig.Jag ringde i alla fall och frågade om den var till salu… jo, sa norrlänningen från Luleå, och 150 000:- kostar den.Ord och inga visor var det. Åkte upp från Gävle med lastbil en vecka senare och hämtade den…Hemi-bilar är ju som bekant inte en dussinvara, utan väldigt sällsynta.Tillverkades totalt 30 st i USA, varav 19 st med automat och 11 st med manuell växellåda, och 3 st tillverkades i Kanada.Min tillverkades i Kanada med automatlåda och fick den vita kulören Snow White.Körde med den ett tag men motorn kändes inte bra, så den togs ur för renovering.Det är alldeles för många år sedan nu, så det är nu på tiden att sätta i motorn igen. Ägare: Anonym

På 1930-talet gav Adolf Hitler Ferdinand Porsche uppdraget att ta fram en folkbil – KdF-bilen ”Kraft durch Freude”. Produktionen skulle starta 1939, men andra världskriget satte stopp. Den nybyggda fabriken i Wolfsburg användes i stället för krigsproduktion och förstördes av bombningar. Efter kriget visste de allierade inte vad de skulle göra med fabriken. De flesta trodde inte på bilens framtid – tills den brittiske majoren Ivan Hirst såg potentialen. Under brittisk ledning började man återuppta produktionen, delvis som ett sätt att sysselsätta lokalbefolkningen. 1948 togs Volkswagen över av tyskarna, med Heinrich Nordhoff i spetsen. Produktionen ökade snabbt, och 1949 lanserades en förbättrad exportmodell. Nederländerna blev första exportlandet, tätt följt av Sverige – och så inleddes Volkswagens globala framgångssaga. Ja, vi är många som har en relation till Volkswagen typ 1. Mest kallades den väl folkabubbla i Sverige, men också skalbagge, liksom den i Tyskland hette käfer och i engelskspråkiga länder beetle. Ägaren berättar: Bilen är tillverkad i december 1955 och är lackerad i original kulören Stratos Silver. Vita däcksidor är kanske inte original men jag tyckte det skulle bli fint 😊. Så listerna mellan skärm och kaross ska vara svarta original men det blev vitt där också.

Detta är en REO ”Speedster” årsmodell 1914. Reo Motor Car Company grundades år 1904 av Ransom E. Olds i Lansing, Michigan. Företaget startades efter att Olds lämnat sitt tidigare bolag, Oldsmobile, och först kallade han det R.E. Olds Motor Car Company. På grund av en namntvist tvingades han snabbt ändra namnet till REO, baserat på sina initialer (Ransom Eli Olds). Ägaren berättar att denna bil har stått på ett bilmuseum i USA sedan 1955 och när han köpte den fungerade varken motorn eller bromsarna. Nu är motorn helrenoverad och ägaren har kompletterat med parkeringsbroms och elektrisk kylvattenpump. Ägare: Anonym Publicerad 2025-05-16 av: Ellinor Thorslund

Denna söta Trabant har en tvåtakts motor på 0,6 liter som ger 26 hk och en rattväxel med fyra växlar. Karossen är av hårdplast, så kallad duroplast som är tillverkad av formpressad bomull överdraget med epoxilack. Trabant eller Trabi som den kallades i folkmun tillverkades i över tre miljoner exemplar i Östtyskland mellan åren 1957 och 1990. Den var Östtysklands svar på Västtysklands Volkswagen och var den dominerande bilen i dåvarande Östtyskland. I juni 1990 stängde fabriken efter 33 år av produktion av denna folkbil. Den fick efter Berlinmurens fall kultstatus som en symbol för återföreningen. Älskad (och hatad)! Ägare: Reha Nurdal Publicerad 2024-10-11 av: Ellinor Thorslund

Wow, säger vi bara, en orörd Hot Rod ombyggd 1959 och inte ändrad sen dess. Hot Rod-kulturen startade på 1940-talet i USA när bilentusiaster började modifiera gamla bilar för att göra dem snabbare och snyggare. Det handlade inte bara om fart, utan också om att uttrycka personlig stil. Ford Roadster var en perfekt bil för hot rod bygge – lätt, sportig och med en kraftfull V8-motor. Ägaren berättar: Jag var faktiskt i Stockholm och visade upp bilen på Hot Rod Show i helgen, och fick med mig en pokal hem. Det är kul att så många gillar den gamla Hot Rod-bilen, trots att den börjar bli lite sliten (patina). Det är en Ford Roadster 1932 som såldes ny här i Sverige och blev ombyggd till Hot Rod i Värmland redan vintern 1959-60. Den har inte ändrats sedan dess, så man kan väl kalla den en välbevarad ”veteranbil” om man vill. Bilen är hantverksmässigt ombyggd till en ganska radikal Hot Rod för 65 år sedan, med en trimmad Ford Sidventil V8-motor, som var det man hade tillgång till på den tiden. Idag finns det fler tillbehör att få tag på om man vill utrusta sin bil. Bilen kommer att bevaras i befintligt skick som det kulturminne den faktiskt är. Givetvis ska bilen servas och underhållas mekaniskt för att kunna köras vid enstaka tillfällen när solen skiner. Ägare: Anders Åslund Publicerad 2025-04-04 av: Ellinor Thorslund

Denna vecka lyfter vi denna välbevarade pärla, en Audi Quattro från 1983. Bilen är lackerad i original kulör och med många lager extra klarlack. Audi Quattro lanserades 1980 och är en av Audis största succéer genom tiderna. Ägare: Niklas Andersson Publicerad 2024-08-16 av: Ellinor Thorslund

Saab 96 De Luxe är en riktig klassiker med svensk charm. Med sin speciella design och framhjulsdrift klarade den både snöiga vintervägar och grusiga rallysträckor. Försedd med en tvåtaktsmotor som ger mycket körglädje. Den var som en bil tänkt både till familjen och den äventyrslystne, alltid redo för både vardag och äventyr. Ägaren berättar om bilen: Min första bil som jag har ägt sedan 1974. Jag behövde en billig pendlarbil när jag gjorde min militärtjänstgöring. Sedan blev den bara kvar. Den bara gick och gick tills rosten höll på att ta död på den efter ytterligare 10 år. Det kloka alternativet hade väl varit skroten, men jag valde att renovera den till en oförstående omgivning. Nu lär jag väl behålla den så länge jag kan köra. Ägare: Anonym Publicerad 2025-03-21 av: Ellinor Thorslund